en dag på jobbet och så är man lika slut som man normalt är efter att ha undvikt sömn i en vecka, levt på luft och sen sprungit ett halvt maraton. (fast.. det har jag aldrig gjort:) första dagen efter ledighet kan aldrig bli helt bra, men uppriktigt så kan den här ha varit en av mina tyngsta dagar- rent fysiskt. om jag kommer upp imorn utan att halta av träningsvärk och gråta av huvudvärk så ger jag upp agnostikertankarna. då finns det en gud.
även om det bara gäller nästan två veckors jobb till känns det inte riktigt okej. nästa år ska jag jobba i början av pluggledigheten, och sen vara ledig mot slutet av det som kallas sommar.
separationsågren har intagit sin plats igen. det känns inte riktigt bra nu med mindre än två veckor kvar på playa del skallbergsgatan och kära vässe.
kanske är bra med jobb ändå?
-det är bara då jag minns varför jag skulle börja plugga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar