hundens och kattens dagbok.

rix morgonzoo fick det här skickat till sig- nån typ av vandringsmail, men det är sjukt kul om man lever sig in i hur djuren verkligen tänker!

hundens dagbok:

07.00 en promenad! tjohoo -det bässsta som finnss!
09.00 ungarna är vakna, tjohoo det bässta som finnss!
12.00 leka i trädgården, tjohoo det bässta som finnsss!
14.00 tjohoo, åka bil- det bässta som finnss!
16.00 leka med en boll, det bässta som finnsss!
17.00 matte och husse kommer hem, tjohoo det bässta som finnsss!
20.00 bli kliad på magen i soffan, tjohoo det bässsta som finnss!
22.00 slutar dagen, sova i matte å husses säng- tjohoo det bässsta som finnss!

kattens dagbok:

sjuhundraåttiotredje dagen i fångenskap.
mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker, dom frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
det enda som håller mig igång är hoppet om att jag en dag ska lyckas rymma- och den milda tillfredställelse jag får av att klösa på möblerna... imorgon ska jag äventuellt äta ännu en krukväxt. idag misslyckades jag ännu en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dom med min kropp... jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna?
i ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.. -att komma ihåg: lägg en på deras säng!
fångade en mus, som jag bet huvudet av, la den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare vad jag är kapabel till- så att de ska gå runt i ständig skräck!! bemötandet jag fick var: en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig "kissemiss" jag är. SAKER GÅR INTE SOM PLANERAT.
på kvällen dök deras kumpaner upp vid nån slags sammankomst. jag blev placerad i isolering under mötet- men jag kunde känna doften av deras mat, och höra brottstycken från deras kriminella planer. tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade som: ALLERGI.
jag måste komma underfund med vad detta är, så att jag kan använda det till min fördel.
de andra internerna smörar för våra fångvaktare, och jag vågar inte anförtro mig till nån av dom inför risken att dom skulle tjalla..
hunden släpps regelbundet ur sina bojor, men återvänder frivilligt. HAN ÄR UPPENBARLIGEN EFTERBLIVEN.
fågeln däremot, ger intryck av att vara en informatör. han pratar med våra kidnappare regelbundet och jag är övertygad om att han rapporterar om varje steg jag tar. tack vare sin placering i "metallrummet" är han för tillfället i säkerhet, men jag kan vänta!
det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...