neverland.

parkhäng och chai té.





cindy och patriksjöstjärna i kockversion.


oslo är det ställe som peter pan, om han hade funnits på riktigt, hade trivts bäst på. jag är helt övertygad!
det finns ingenting som heter föräldrar, bara familj. alla är en enda stor familj.
när jag igår kväll klockan 23.00 gick med tunga steg från dörren med patrik sjöstjärna målad på ner mot bussterminalen hade jag riktig ångest. jag borde ha gjort det där! jag borde ha bott i kollektiv, tjänat norska pengar, levt livet, hängt med skåningar och skatedudes, druckit deli de luca chai när jag ville, strövat planlöst på carl johann och glömt vad det innebär att behöva växa upp ordentligt. fan för de val i livet man gjort...
jag kanske borde lägga om hela planen, flytta dit och prova på den typen av liv- inte vara så förbannat vuxen och leta efter en plats där man hör hemma eller den utbildning man passar in på? tänk om den platsen faktiskt är där då? i så fall kommer jag att missa den chansen, precis som jag ju faktiskt redan gjort- tjugo gånger om. mentaliteten är klockren enligt egen utsago, och visst har jag tidigare uttryckt; oslo i mitt hjärta... men nu är jag frälst. jag är kär, jag älskar oslo.


jag vill leva i neverland.