eller åtminstone sista veckan på playa.
känns konstigt... varför är det så- att man aldrig ser skönheten i något lika klart som när det är på väg att halka ur ens händer? bejaka sin tillvaro och uppskatta den under tiden då den faktiskt i realtid pågår, kanske är det nya sättet att leva.
jag skulle vilja ha en gitarr, för att kunna lära mig spela på den. vore fint med ett nytt intresse nu när jag ska bosätta mig där ingen vet vem jag är. då kanske jag inte får tid för så mycket mer än att plugga, träna, spela. det sista ordet brukar vanligen vara utbytt mot parta. men har jag inga vänner så behöver jag väl inte det påfundet?
ja, jag vet att jag kommer få nya dudes att hänga med- jag är bara lite fjantig.. är nog ganska nyfiken på vad livet kommer att bjuda på i område 656 33. men det är trots allt söndag och jag har "införimorgonångest" i vanlig ordning. godnatt, när vi slår upp ögonen motvilligt nästa gång vi vaknar är veckan inne. den sista 722 21 veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar