har svårt att fokusera, att förstå och att känna.
likgiltighet inför något som egentligen inte går att vara likgiltig inför? känns som att tårarna tagit slut och att chocken fortfarande hänger över mig som en slöja av oigenomtränglig typ...
de bästa försvinner även dom, rättvisa finns inte. vilket jävla lotteri!
"wish I could keep you much longer".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar