när jag var liten, en sån femtonårig tjej som tvivlade på allt vad världen hade att erbjuda, ansåg jag att allt övernaturligt i filmproduktion var rena skräpet. min pappas fru annika älskade vampyrfilmer- varför var ju helt obegripligt?
här är jag nu tio år senare, besatt av alla typer, färger och former av vampyrfilmer och serier som finns. vad hände?
jag tror att det kallas "bli gammal".
plötsligt är allt overkligt en tillflyktsort där bara jag har rätt att döma... eller kallas det att sluta tvivla?
om vampyrer finns på riktigt (och är som på film eller tv) skulle jag nästintill bli lycklig av det.
vampire diaries har blivit ytterligare ett beroende i vampyrsamlingen, och nu har jag -dum som jag är- sett alla avsnitt som finns att se för tillfället. 25 mars är det kickoff igen... 25 mars?! på våffeldagen vet jag alltså vad det är jag har att vänta mig!
våfflor och vampyrer- angenämnt.
får mätta mig med säsong två av true blood sålänge.
idag har jag lekt med pokemon och läst sagor för abbe tills han somnade. frågan är om han somnade för att jag var tråkig eller om han faktiskt var trött? måste öva på högläsning.
jag ligger i mitt gamla rum på åskledargatan i västerås och fruktar morgondagens ljus.
men man måste väl möta det man är rädd för förr eller senare har jag hört?
sov gott, ni som kan.
"I´m still looking for these angels in the snow".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar