kärlek, något som de flesta skulle skutta omkring och le över att ha blivit drabbad av.
drabbad ja, så känns det. fel tid, fel plats.. om det är det som drabbat mig, så vill jag säga att jag mår illa, har ingen koncentrationsförmåga och vet hur ont det kommer att göra NÄR det går åt helvete.. för det gör det, förr eller senare. så känns det när jag inte är nära den eventuella kärleken. när jag är det, flyger tiden fram och jag blir löjligt gullig.
det är som en brutal drog som skapar beroende och tvångsbeteenden.
kommer det någonsin bli helt bra igen?
tror inte det.
burn the evidence of my existance.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar