hur snabbt gick det här? när hände det? har jag jobbat i en månad? jag är smått förvirrad, kan det stämma att tiden går mycket snabbare när man lägger på sig år? förvisso är ju en dag en bra mycket mindre del av mitt liv nu än vad det var på den gamla goda tiden då man hade sommarlov i tolv veckor och inte fattade bättre än att längta efter att bli äldre. den teorin var det någon som hade, men jag minns inte vem denna någon är... ni ser! minnet sviker mig alltför ofta numera det också. grandma.
idag träffade jag en man vid rudbecksparken när jag åkte omkring på min dundrande postmoped. en ganska stilig man, säkert runt sjuttio år gammal- och jag träffade honom även igår. både idag och igår frågade han mig om var herrgärdets vårdcentral fanns. jag svarade honom artigt och med korrekt vägbeskrivning bägge gångerna. han mindes såklart inte att han träffat mig dagen innan, tackade och begav sig iväg mot vårdcentralen. undrar om han någonsin gick dit? hans tid hos läkaren kanske är en tid han bokade 2001? kankse kommer jag att vara i hans situation om femtio år... då hoppas jag att den människan jag frågar inte fnyser åt mig, för hur glömsk man än blir vill man väl inte bli behandlad som om man vore dryg, dum eller scenil?
"jag vill inte åka med det här tåget".
1 kommentar:
Det var något av det klokaste och finaste du skrivit! I sammanhanget kan jag inte låta bli att citera din morfarsfar, som vid 92 års ålder just hade berättat för mig om sin betydligt yngre, men något senila svägerska: "Jag hoppas att jag slipper bli sån när JAG blir gammal". Kramar
Morfar
Skicka en kommentar