började dagen med att vara riktigt tjurig. taggarna utåt, och röt tillåmed ifrån när min chef tilltalade mig på ett otrevligt sätt. jag brukar bita ihop i vanliga fall, men inte idag. fick en rätt schysst reaktion på det hela faktiskt, ett poäng till mig.
åkte hem i min lordtord´s bil som jag lånat under tiden som han är ute på havet och blir mer brunbränd än någon annan svensk utan utländskt påbrå. bensinlampan börjar tjuta, fan också. ett riktigt i-landsproblem, men hur irriterande är det inte när den gör det!? det har nog hur som helst aldrig tagit längre tid att gå upp till andra våningen och låsa upp min dörr.. slängde mig på soffan, ställde klockan på tjugo i fyra. skulle tvätta klockan fyra.
vaknar tjugo över sju av att caroline ringer mig. skit! hade nu försovit mig från både tvättpasset och tiden som hon och jag bestämt att mötas på kajens fik i hamnen. kastade mig in i bilen och gasade.. lampan tjöt igen och jag ville slå sönder instrumentpanelen.
tur att vädret var vackert och att carro var på bra humör, det hjälpte mig upp ett par steg ur svackan som inte verkade vilja ge med sig trots att hela dagen snart passerat.
latten smakade bra och jag blev faktiskt rätt glad efter ett tag, även om vi såklart snackade om framtidens bestyr. min förnekelse har börjat lösa upp sig, vedervärdigt och kul på samma gång. åkte hem, tankade för att slippa vakna till bensinlampan och hamnade framför datorn där jag nu suttit ett tag.
träffade emil och crille på kajen, hade inte kunnat garva mer än när de uttrycker: "- nä fan, måste dra hem nu... facebook". fantastiskt. men det är ju så det är. man lever sora delar av sitt liv genom det. det, twitter och bloggar. nu ska jag boka en ny tid i källaren, och göra om samma sak imorn- förhoppningsvis med större framgång.
"so please won´t you tell me, where the road will end".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar