isterband.

det ska jag äta, för jag är i sverige och här äter man sånt. isterband med stuvad potatis.

efter två dagar på svenska mark har jag tröttnat. inte på sverige, utan på att bo i väskor, inte sova i min egen säng, ha begränsat urval av kläder att använda mig av, jobba, vara trött och såntdär ni vet.

min energi rinner av mig precis som den lilla solbränna som jag vackert lyckades införskaffa under parasollet...
fy fan vad jag vill hem nu. ge mig karlstad, ge mig alla fantastiska människor som förgyller mitt liv där, ge mig fest och knasiga upptåg. fast ge helst david ett jobb i karlstad, för att vara utan honom nu känns ju ungefär... förjävligt!

mmm, isterband.