nacksving.

ett stycke nacksving utdelas härmed till personen som uprätthåller denna blogg, närmare bestämt JAG alltså!
hatar ursäkter, speciellt om de förekommer ofta, men jag har haft en del tekniska problem bortsett från den sedvanliga idétorkan som piper i örat. Öland gav mig inga bra nät att surfa på och ponnyn tillsammans med älskade (eller nått) tre hjälpte inte heller till. jag har tagit mig ifrån öland efter en och en halv veckas vistelse, kört 40mil hem till födelsestaden, fått oljetorka, blivit förälskad i trubadurafton på kära sjökrogen iår igen och slutligen packat ihop mig för en rajd till skavsta. där finns en flygplats som man flyger dom där stora plåtfåglarna ifrån, så det gjorde jag! äntligen bergman!
jag förnekar inte att jag var skiträdd, började grina i panik då känslan av hjälplöshet omfamnade mig och därefter blev behandlad som ett litet barn resten av flygresan, men hur som haver gick jag inte av planet. david var duktig på att lugna och dalta- tur det! -molnen knuffas, sa david när jag blev stel som en pinne av några luftgropar. den nivån krävdes, då jag till och med skrattade åt mig själv över att få den responsen på min reaktion.

sen i fredags natt har jag samlat på mig fyra nätter i staden faro, och idag bestämde vi oss för tågresa till lagos. GÖTT!
som den turist jag är kutar jag omkring med kartor, pratar dålig engelska, har lärt mig ett ord på portugisiska, ligger på stranden under ett parasoll för att inte bli bränd och blir neddragen på arslet i strandkanten av vågorna som de vana kidsen inte verkar ha något problem att handskas med alls?

man skulle kunna tro att det var längesen jag var utomlands va? det var det också. tur att jag har med mig min guide, kärlek och fantastiska pöjk som hjälper mig en hel del!

jag vill aldrig mer hem.