bellmansplan skrämmer mig fortfarande inte. det enda jag känner här är kärlek. sjukt, jag har inte känt de människor som vistas innanför de dörrar jag befinner mig innanför i mer än snart två terminer. alltså inte ens ett år. skrämmande skrymmande, snart är slutdatumet för år ett inne. ses vi nästa år? jag vette fan, men jag hoppas.
don´t look back.
1 kommentar:
tack för all den kärlek som du gav mig.. behövdes! syns på onsdag när jag kommer tillbaka till stan..
tack för uppvaktningen och presenterna.. grymma..!
puss och kram
Skicka en kommentar