återigen sitter jag på den här bussen, 888 i riktning oslo.
fäller en liten tår denna gång, det var för skönt att vara hemma och se folket på hemmaplan... vill liksom inte lämna det, för att nästa gång komma hem och se att ännumera saker har skett, eller snarare tillkommit!
jag vill också! men det är inte min tid än, helt klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar