det gick inte. skönt, då kan jag fortsätta klaga?
trots en jävla massa sömnlösa timmar och powernaps i skift, blev resultatet NADA!
täcket över huvudet, rullgardin ner och med livsångest och ensamhet spenderade jag förmiddagen i sängen. tillåmed tågen lämnade mig ifred, funderade ett tag på om jag inte levde?
sen utbyttes tystnaden och mörkret med mitt lyckopiller emilia, som kom med lunch och positivitet.
tröstshoppade örhängen på h&m- shoppa hjälper visst! - och fick en vacker discoboll i svart variant med läppglans i av min solstråle. tröstpresent, kan man säga.
just ja, töjningarna i öronen är väck- jag är härmed ett steg närmare mitt löfte till pappa. "växa upp".
ingen ågren än!
halsen sliter, näsan är tjock och jag själv övernattar för att slippa ensamheten, tror jag.
väck mig i vår.. efter den åttonde april. jag vill inte bli äldre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar