friday never hesitate.

hanna strax innan avgång för pitstop och shots.



klackar sa ja!



tjärlek, sofie å friday.



emilia, sofie å jag- en vanlig torsdag.

efter den så kallade brutalt lugna rekreationsfredagen dök lördagen upp. clara- alias clarita skulle ha inflyttningsfest, men i brist på deltagare då alla var utspridda på olika håll kallade vi det vid senare beslut för en hel vanlig förfest. jag tyckte dock inte att den blev alltför vanlig.
eftersom att jag fortfarande hittar lika bra i karlstad som en scenil eller möjligen smått retarderad människa, tog jag mig till hanna för att slå följe hem till clara. där möttes jag av min blonda vän som prackade på mig ett par skyhöga skor att lära mig gå i. stapplade till haga där förfesten ägde rum och var mäkta stolt. vem har sett friday vandra i kilklackar förr liksom? vem trodde att det någonsin skulle hända för övrigt? kanske blir kvinna av mig också någon gång.

när vi törstsläckt våra strupar med det som tagits med, kom någon på den briljanta idén att gå förbi hanna och ta en shot innan besök på koriander. upp på styltorna igen, och den här gången gick det obeskrivligt bra att klicketiklacka mig fram. väl hos hanna skippade jag dock dessa. som tidigare sagt: ska jag ha huvudet i det blå måste jag ändå stå med bägge fötterna på jorden. koriander var trevligt.. eller, jag fick inte mycket sett om jag ska vara ärlig. fastnade redan vid igången och första baren. åter till sheriffen, guitarrhero och sova som en stock. underbart.
pannkaka och kanelbulle till "frukost" om vi nu ska kalla det så efter klockan ett- jag blev bortmotad från stekplatsen vid spisen. ivana tyckte inte att min matlagningskonst var mycket att stoltsera med. vad är jag bra på egentligen börjar jag fundera över?
blev sheriffhäng hos fröken linér hela dagen, och hemkörning av pizza. ångest, ja kanske lite.

imorn ska emilia dyka upp på frukost och sen ska vi vandra av oss onyttigheterna vi stoppat i oss under helgen. lär ju behöva gå ett gäng mil för att uppnå det målet. vi är brutalt jättelediga på en måndag, hur bra känns inte det!?
inte många dagar kvar till homecoming, ingen är gladare än jag! kanske puff då, hon uttryckte sig faktiskt så tidigare. har längtat ihjäl mig efter västerås och alla dess tillbehör.


"sunday always comes too late".