det var alltså såhär jag levde förut? då vill jag inte va med.
det duger under en kortare period, men huvvaligen så det gör med en... inte undra på att jag var halvt nedstämd KONSTANT. jag gick alltså till jobbet, gjorde det jag skulle, tog mig hem, la mig på sofflocket, försökte gå in på datorn å kika runt- fick ett olidligt begär efter att nätshoppa eftersom att jag inte orkade ta mig ner på stan, däckade för "powernap" kring tre-fyra, vaknade kvart i åtta, skyndade mig till affären för å handla nåt, orkade ibland inte ens laga mat, kikade datorn igen, längtade till freda´n och somnade om. kul tjej... snacka om att leva för helgen.
märker nu att jag är van att umgås med folket i min eskilstunabubbla efter skoltid. jag är sjukt ensam här i veckorna känns det som. förändring krävs! men jag orkan´te. inte idag.
så nu ska jag fortsätta snurra runt på nätshoppingsidor och facebook.. och somna innan tio.
varför är livet snällt mot mig, när andra förtjänar det mer?
"reset my memory."
1 kommentar:
älskade frida.. synd att det är så långt hit till mig.. hade gärna sett dig här hos mig nämligen :D
jag ska också snart in i min jobbubbla.. imorgon börjar allvaret..
puss.
Skicka en kommentar